Promenaden som gick åt skogen
På måndag är det sommartrav på travbanan här i Rättvik. Finax behöver miljötränas på både ljud och liv. Så vi tog oss en promenad bredvid travbanan ligger golfbanan och ett gäng åkrar och så. Vi gick mellan åkrarna först där gick de bra lite nervös på ljudet och så vart de lite jobbigt när hagkompisen gnägga efter honom, dock kan han inte se dem från åkrarna då det är en liten mini skog emellan åkrarna och vårat stall. Men sen gick vi vägen vi rider för att komma till skogen eller rakbanan. Alltså rakt mot allt ljud och sånt. Det gick bra han var lite på tårna men han häll sig i skinnet. Väl där nere var de svårt att stå still och försöka bara titta i lugn och ro. Men ja han gjorde de bra eftersom han inte är van vid det. Börjar gå hemåt. Kommer nästan upp till en fyrvägskorsning mellan åkrarna när de kommer två ekipage körande med vagn som ska mot vårat stall. Finax blir eld och lågor ska efter och ser ut som värsta hingsten.. Jag stannar han och håller på för att försöka få han lydig och med mig men jag existerade inte mycket i hans tankar. Blir till slut arg på honom ett par gånger stannar och backar honom. Då blir han frustrerad arg eller något så han ställer sig på bakbenen och i antigen på vägen upp eller ner slår/snuddar hans hov mig i huvudet. Han kommer ner och drar iväg tur nog har jag longerlinan på honom så jag får stop på honom. Vi går åt ett annat håll och försöker få han och lyssna sen vänder vi och går hemåt. Han fortsätter krångla han ställer sig igen för att jag inte låter han springa efter dem. Men denna gång var jag med så jag kunde bli arg på honom rejält. För är det något man inte ska acceptera på grund av säkerhetsrisk så är det att de ställer sig på bakbenen. Sen kom vi hem utan några mer missöden..
Jag är riktigt glad att jag helt ärligt lever. Hade han träffat lite annorlunda hade jag kanske inte levt nu eller fått svåra skador.. Jag sitter hellre på ryggen än går bredvid. Det var en skakande upplevelse, men allvaret gick inte fram fören jag kommit hem och insåg vad som faktiskt hade hänt. Jag gick bara på i stallet av vana och för att jag var fly förbannad för att det hade hänt.
L & F